HELT GALET.
Krallig tjej.
Var nere på kempis idag och körde isintervaller. Benen. Gud. Trä kan jag lova. Men is är is. Underbart.
Det är ju konståkningsskola på kempis nu i veckorna och gud. Vi är imponerade. Konståkarna tror antagligen att vi (emmajagbror) är imponerade av deras skutt och fall eftersom vi står minst tio min vid sargen och kollar varje gång vi är nere. Men nej. Det är den kralliga tjejen i svart, som emma säger. Biff säger jag. Galet biff. Vi tror nästan det är ett skämt, någon hockeyspelare som är med i mtv:s Made eller något.
Mami hittade massa gamla skoljobb häromdan, jättegamla. Från tiden när man inte visste skillnad på b och d och skrev j åt fel håll. Det var någon i våran familj(nämner inget namn) som hade gjort ett häfte om rymden och om big bang. Så jävla kul att läsa, gaah. Helst med blandade stora och små bokstäver och ingen skrivstil direkt. Jag kan ha dålig humor, men mormor skrattade också. Så rätt kul var det. Jag måste skriva det.
big bang
allt som tanns i rymden vrr som
en stor boll
den exqloderade
och dlev fill en
massa p
Tvångstankar.
Det roligaste var dock när Emma berättade om när hon hade sett på Oprah. Dom hade pratat om tvångstankar. Tvångstankar som gått fööör långt. Inte några att tändasläckatändasläcka lampan- eller måsta knyta en sko före den andra-tvångstankar. Till exempel var det var en tjej som käkade hår. Ja, hon åt hår! Dom hade tydligen behövt opererat ut håret som hade samlats till en hårboll i magen. En 3 kg hårboll! Så grymt äckligt vidrigt, man får rakt lite spykänslor. Sen var det en annan som käkade toapapper. Oanvänt hoppas jag. Hon kunde käka en halv rulle om dagen! Helt galet. Sen var det en tredje som ville bleka sina barn(dom var neger), hon blekte dom en gång på morgonen och en på kvällen. För att negrer hade det så svårt i samhället. Dom barnen lär inte vara pigg som en fisk. Alltså vad händer med världen? Ändå konstigt att alla var tjejer? Hm.
Dock var det här det värsta! Hm, undra om det är samma förresten.
20dagar
Hör man den låten alltså, då sitter man nästan i omklädningsrummet och knyter skridskorna. Ah, gud. Man blir grymt avis nu under veckan alltså. Man saknar faktiskt det rätt mycket, sommaren är inte bra. Ibland. Men dock inte länge kvar till isen.
Vad händer med livet och vampyrer?
Vilken dag, helt galet trött. Skridskorna var på från 07.30 till strax efter 12. Tröttis. Fnittertrött till och med. Fick ett helt oväntat anfall vid middagen. Gud.
Var ner till hållänget(10 års skoltid där) ikväll till emma och begi, inget var sig likt. Nästan. Det var läggdags. Och vad lyckas vi med. Jo, larmet går. Det är vi som lyckas sätta på det, 18åriga ledare, inte 10åriga elever. Men, man kan sätta upp lappar på ALLA ställen där man inte får gå, inte bara på ett. Då är det till och med svårt att förstå för ett par kvinnor.
8 timmar till skridskorna, godnatt.
Grotta, köttätare och vampyrer.
Jag trodde jag aldrig besökt staden men jo serdu. Det hade jag! Flera gånger tror jag till och med. Vi känner ju några där men det hade jag glömt. Hehe. Mamma trodde att dom bodde på Porsön förut(dom har flyttat till någon annanstans, stan trodde mami), det skulle vara lite festligt om det var så. Iallafall, braaaa och trevligt helg i norr. Dock planerade Renis sin sjuka väldigt dåligt tycker jag. Lule visade nog sin vackraste sida, (fast det vet jag ju egentligen inte eftersom jag inte minns hur det var när jag var där för tusen år sedan) men ja, det är vackert för tusende gången. Och platt. Med några berg som inte borde räknas som berg. Mer som kullar. Ormkullen, Kullnäset. Och grottan. Vilken upplevelse. Dock inte färdigupplevd känner jag. Det finns mer... Hehe. Jag saknade kyrkan så mycket nu när jag är klar på kyrkogården så vi hann med ett kyrkbesök också. Det var väldigt skönt, min kyrkabstinens höll på att ta över mig.... Nej men seriöst, två kyrkbesök på en och samma vecka, det är fasen bra gjort med tanke på att det är typ lika mycket som under min livstid innan förra söndagen. Bildbevis!
Nej nu borde jag sova. Is 07.30 imorgon, tur att det inte är jag som ska träna säger jag! Fyfan. Åh, min rygg är typ upp och ner, jag dör. Spikmattan sen sleeep.
save me i'm lost
I ett rum på porsön, luleå, norrbotten.
Jag dör.
Kyrkogårdslivet
Idag var det sista dagen på kyrkogården, och oj vad jag kommer sakna det. Grusgångar, grusgravar, barka och kratta häckar. Sånt som är otroligt roligt och väldigt ja, roligt helt enkelt. Och Malin, jag kommer sakna min jobbarkompis Malin. Hon pratar, mycket och bra. Det är rätt bra och roligt när man står och krattar häckar. Tack för den här tiden Malin! Solen har förövrigt stekt 15 av 16 dagar och idag släppte det. Himlen öppnade sig och allt vatten som finns kom ner. Men som tur var så får man jobba trots att det regnar och man får dessutom låna regnkläder och stövlar på kyrkogården i Själevad. Jag älskar regnkläder och stövlar. Helst stövlar. Jag funderar vad Gud ville med detta väder? Var han helt enkelt less på oss och ville att vi skulle få lida lite extra innan vi slutade, eller var det så att han insåg att han kommer sakna oss så han var tvungen att gråta några tårar? Jag tror på det senare. Jag kommer sakna Gud med. Absolut. Något som man faktiskt kan underhålla sig med på kyrkogården är att leta den äldsta graven och hitta det fulaste/roligaste namnet. Den äldsta vi hittade var född 1826 tror jag om jag inte minns fel. Det finns otroligt många konstiga namn som man undrar vad föräldrarna tänkte på egenteligen? Här kommer en lista.
- Haldo
- Nikanor
- Odd (snälla päron)
- Daima
- Alfhild
- Halfdan (snälla päron)
- Dedde
- Ellert
- Aigun
- Leander (i förnamn?)
- Edvard Edvardsson
- Niosofin
- Josefinehadja
Lite bilder från livet.
stövlar, krattor, skottkärran Hasse
Tack för den här tiden!
KÖRKORT
Måste bara tillägga att det är lite konstigt att jag typ bara hade kort från fredag från gatu, ni som var med.
GATU09
Några bilder blev det, dock inte på Ledin, aah. Så dåligt! Han var typ asbra.
Kuljul
Alltså vad gör jag. Ååh, jag känner mig som världens tråkigaste. Eller jag är. Förlåt Brea.
Gatu 07. Hehe
08 var så oplanerad att det typ inte ens blev några kort, ett på håkan