Kyrkogårdslivet

Idag var det sista dagen på kyrkogården, och oj vad jag kommer sakna det. Grusgångar, grusgravar, barka och kratta häckar. Sånt som är otroligt roligt och väldigt ja, roligt helt enkelt. Och Malin, jag kommer sakna min jobbarkompis Malin. Hon pratar, mycket och bra. Det är rätt bra och roligt när man står och krattar häckar. Tack för den här tiden Malin! Solen har förövrigt stekt 15 av 16 dagar och idag släppte det. Himlen öppnade sig och allt vatten som finns kom ner. Men som tur var så får man jobba trots att det regnar och man får dessutom låna regnkläder och stövlar på kyrkogården i Själevad. Jag älskar regnkläder och stövlar. Helst stövlar. Jag funderar vad Gud ville med detta väder? Var han helt enkelt less på oss och ville att vi skulle få lida lite extra innan vi slutade, eller var det så att han insåg att han kommer sakna oss så han var tvungen att gråta några tårar? Jag tror på det senare. Jag kommer sakna Gud med. Absolut. Något som man faktiskt kan underhålla sig med på kyrkogården är att leta den äldsta graven och hitta det fulaste/roligaste namnet. Den äldsta vi hittade var född 1826 tror jag om jag inte minns fel. Det finns otroligt många konstiga namn som man undrar vad föräldrarna tänkte på egenteligen? Här kommer en lista.


  • Haldo
  • Nikanor
  • Odd (snälla päron)
  • Daima
  • Alfhild
  • Halfdan (snälla päron)
  • Dedde
  • Ellert
  • Aigun
  • Leander (i förnamn?)
  • Edvard Edvardsson
  • Niosofin
  • Josefinehadja


Lite bilder från livet.



stövlar, krattor, skottkärran Hasse



Tack för den här tiden!


Kommentarer
Postat av: Fällman

Gud är överallt.

2009-07-09 @ 03:02:00
Postat av: carol

Jaha, vad bra.

2009-07-10 @ 12:04:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0