Alltså,
Öviklivet
Annars händer det inte så mycket. Eller jo, men inget tillräckligt roligt som är värt att skriva. Eller, kanske att det har stekt jättemycket idag, så mycket så jag lyckats fått linnebränna och skobränna. Eller sockbränna. Grymt snyggt kan man tycka. Och roligt. Eller idag också, jag var joggandes på väg ner till kempis när jag i hörnsjönskogens nedre delar ser en svart prick kommandes mot mig. Eftersom jag joggar i motsatt riktning som den svarta pricken flyger hinner ingen av oss väja och det uppstår en kollision. Den svarta pricken som var en fluga prickar mitt högra näshål mitt i prick och pga min höga fart för tillfället åker den ända in upp i näsan. Och den tar sig neråt mot munnen. Innervägen. Efter ett flertal köjningar (stavning?) utan spyning som följd inser jag att det har redan gått för långt. Flugan är redan för långt ner. Jag inser då, jag har svalt en fluga. Tur att jag inte behövde tugga tänkte jag.
Ensamlivet i Övik alltså, spännande.
Vykort från Le Lavandou från Renis, vykort är roligt
Tungsenainflammation
Typ hur äckligt som helst. Och ja, rätt sällsynt skulle jag tro.
Imorgon blir övik tomt. Typ helt tomt, inte en kotte kvar. Landsarna ( som är typ alla) åker söderut och Renis kommer äntligen hem men åker norrut. Suck. Ändå bra att jag jobbar, då borde tiden gå fortare, bra väder ska det vara med. Men en vecka alltså, gaah. Nog för att det betyder mer tid åt teori också, vilket borde vara bra. Fast jag vet inte. Kanske ska passa på att sova igen liiite förlorad sovtid. Nä, det kan man inte men man kan väl alltid tro att det funkar.
en bild
'Hur kul är det'
Gårdagen var som rolig ändå, vissa ögonblick var mindre roliga. Gaffelögonblicket. Ååh, typ oersättligt. Sen var det rätt roligt, eller, väldigt roligt. Max, haha! Vi skulle dra till hoppbacken och åka och for till max för att hämta brickor att åka på, efter tredje varvet runt max när vi fått tag på alla brickor verkade folket där inne hyfsat roade. Hihi
Åh, hur kan undertexten på tvn fastna? Alltså hur.. Det är faktiskt dåligt irriterande med typ dubbla undertexter, faktistk. Dessutom verkar den inte vilja försvinna eftersom den har suttit fast sedan igår, eller imorse, eller nåt. Så nu är det samma undertext vilken kanal man än kollar på, och när man ska läsa så läser man den som sitter fast för den är överst och när man har kommit på att det inte är den riktiga har man redan missat den riktiga................
-Nej, jag...
-Nähe.
Krusil! Bra Begi! Hahaha
Alltså, nästa vecka. Vilken otroligtgrymtshitskoj vecka det kommer bli.............. Gaaah
Dagens roligaste namn.
Eftersom jag nu äntligen(!) börjat jobba på kyrkogården så tänkte jag börja utse dagens roligaste namn. Eller ibland. För det finns rätt konstiga. Förnamn alltså. Nu är det antagligen någons morfar/farfar/gammelgammelnåt som heter något.
Förresten tur för mig att min kyrkogårdsjobbarkompis Malin jobbar samma period som mig iår också. Kanoners! Annars hade jag dött. Fast ganska behändligt att dö på en kyrkogård ändå.
Dagens roligaste namn: Ellert
(Aigun kom tvåa, men det lät inte lika roligt, mest konstigt)
(notera den nya designen)
Det är lugnt, jag hoppar in.
Fy fasen vad coolt. 19 000, goosebumps på hög nivå!
B1&B2
Idag, alltså lördag, åker Renis till Frankrike. Rätt onödigt tycker jag. Fast jag kanske inte ska säga något om det. Men ändå. Vi kommer inte ses på tusen år. Vilket är ungefär en månad. Herregud, hur ska jag klara mig.
Gud, vilken vecka. Värre än spyis på skyttis, mördarbacken vid vecke, och allt nästan.
Nu är E.Nordin här, ska se The Ultimate Game 7 nu, heja Detroit!
Det känns förjävligt.
Imorgon tar Hilda och Fällis studenten, fast Fällis har redan fart hem för sommaren. Förjävligt. Hilda åker hem för alltid vilket också är förjävligt. Gud, så sjukt depp. Vad händer med livet liksom. Man kanske borde gråta. Undra om det känns bättre då.
Dåligt deppigt inlägg. Men sånt händer ibland.
Lite bilder att gråta till. Man får skratta om man vill.
SWE
En norrbottning var grymt avundsjuk.
Ja, vi är hemma iallafall.
Nu åker vi!
Packningen är packad, med ett fint spännband som ett par norrbottningar vars namn börjar på J skulle bli grymt avundsjuk på. Hihi. Stressen lär inte släppa förrän vi landat och öppnat dörren till vårt hotelltrum, och mami. Det måste vara väldigt typiskt mamisar att bli överseriöst oroliga för allt. Verkligen allt. Men det går nog bra, det är ju trots allt bara en vecka vi blir borta, då hinner hon nog inte dö av orolning.
Ska slänga ner det sista och byta lite musik på ipoden, sen är jag redo. Sakna oss inte för mycket, det är ju bara en vecka som sagt, hehe.
Bullis, dock inte på kortet.. synd.
Nu far vi, godnatt
