CAROL

Det måste vara första gången det har kännts hemskt med ett sommarlov. Eller inte hemskt, det känns förjävligt. Alla åker hem, vi tappra öviksbor blir lämnad ensamma kvar i övik. Livet känns depp. Och oordnat, oplanerat, stökigt. Sånt klarar jag inte av så bra, då jag nog brukar vara den mest planerande personen av alla. Jag har inte packat upp resväskan, massor med körlektioner jämt, massor med teori och ingen tid alls, alldeles för många saker som borde göras, sover på sin höjd 2 timmar per natt. Ibland 3 eller 4. Sen är sängen paj. Jag borde städa. Suck. Jag borde nog allt.

Imorgon tar Hilda och Fällis studenten, fast Fällis har redan fart hem för sommaren. Förjävligt. Hilda åker hem för alltid vilket också är förjävligt. Gud, så sjukt depp. Vad händer med livet liksom. Man kanske borde gråta. Undra om det känns bättre då.

Dåligt deppigt inlägg. Men sånt händer ibland.
Lite bilder att gråta till. Man får skratta om man vill.